Igår hann jag inte blogga. Vi var ute på vift med matte hela dagen och sen gick vi bara hem och åt och vilade en lite stund. Efter det for vi till mattes kompisar och var där hela kvällen.

Det är kul att vara där för min hundkompis Moa bor också där. Hon har en jätterolig igelkotte av gummi som vi brukar turas om att leka med. Paula som annars är så pigg låg bara i deras soffa och i Moas hundbädd eftersom hon varit magsjuk natten innan. Man kände inte alls igen henne, för annars är hon väääldigt intensiv och med på allt. Träningen blev det inte så mycket av heller igår, men vi fick iallafall söka och träna lydnad.

Idag har vi varit med matte på stan. Hon hämtade några biljetter eftersom hon visst ska åka till Brasilien i april. Utan oss!!!
Men hon har ordnat så att vi ska vara hos 2 olika hundvakter som vi känner så det går nog bra.

Matte hämtade biljetterna på Domus och det är spännande eftersom jag får följa med in dit. Jag är duktig och håller mig alldeles brevid matte och bryr mig inte alls om alla människor som går förbi, och jag som annars älskar människor. Ruben och Paula får vänta utanför och jag blir överlycklig när jag ser dom igen!

Idag fortsatte jag träningen med att tömma tvättkorgen.

Jag fick också träna "för" och idag lyckades jag med att föra en sko till matte. Jag har förut vägrat att bära skor, på kommando iallafall!

Sen tränade jag på att "städa", alltså att plocka upp mina leksaker och lägga dom i leksakskorgen. Det går lite sådär, men vi har inte hållit på med det så mycket.

Ruben fick hålla på med "framåt" och att "städa".

Paula tömde tvättkorgen och tränade "för". Hon ville däremot inte föra skon till matte, ändå HÄMTAR hon skorna från hallen när matte säger "skorna"!

Till sist fick vi träna i grupp. Först "sitt, stanna" när bollen rullade framför oss och sedan  "sitt, stanna"  när det knackade på dörren. Vi alla sitter kvar när bollen rullar, det är inga som helst svårigheter, men när det knackar på dörren så reagerar vi såklart! Jag och Ruben stannar iallafall kvar, men Paula rusar en bit mot dörren och skäller. Det är det där skällandet matte vill träna bort och helst ska ingen av oss rusa mot dörren. Det är en svår övning och det kommer att ta tid, men matte har tålamod så det kommer nog att lösa sig med tiden.