Imorse vaknade matte 06.40 av att jag satte på cd-spelaren! Jag tänkte att jag ville ha lite morgonmusik!  Och HELA dagen har jag satt på cd-spelaren, kassettbandet och radion, om vart annat! Om tex cd-spelarn redan var på så gick jag och pausade den och satte på den igen, jag tror att matte tycker att jag har blivit galen! Men jag tycker iaf att det är ett roligt moment, även fast matte nästan börjar ångra att hon lärde mig det!

På förmiddagen hann vi inte träna, typiskt! Och efter lunchen så fick Ruben all uppmärksamhet; Han bortsades och så klipptes det några tovor, snart är det dags för honom att klippas.

På eftermiddagen så träffade vi Maggan och Leo för att träna. Jag och Leo turades om med landmarkeringar. Leo med dubbelmarkering och jag enkel.
Fast idag gick det inte speciellt bra för mig! Jag hämtade dummyn i full fart, men när jag sedan skulle föra den till matte så "krånglade" jag; jag släppte den och rullade på den, släppte den och kliade mig osv! Fast när jag väl sprang till matte med den så avlämnade jag den perfekt i hennes famn, tack och lov att någonting blev rätt... Men, så är det att vara hund!
Nästa gång går det säkert bättre och igår gjorde jag ju tre perfekta markeringar!

Sedan skulle vi träna med korpen. Den lades ut och sedan skulle jag och Leo turas om att hämta den. Leo var jätteduktig, men jag har aldrig apporterat en korp (inte ens sett en!) så jag ville inte ens ta den i munnen! Så där ska jag få börja träna från början; Att först börja med att bara peta på den, sedan ta tag i den osv. Tydligen brukar också korp vara svårt att apportera, av någon anledning.

Efter det hämtade Maggan en and istället, eftersom jag inte haft några problem med att apportera en sådan. Jag har ju apporterat änder både på land och i vatten och tyckt att det har varit jätteroligt! Men idag var det ju en sådan dag; Jag ville inte ta den heller, till mattes stora förvåning... Så nu ska matte köpa hem lite vilt:  korp, kanin och and  och  så ska jag få träna det ordentligt och oftare

.
På kvällen  tog matte med sig visselpipan och så gick vi ut för att jag skulle få träna in mig på den. Matte blåste en gång när jag frivilligt satte mig vänd mot henne  =  stoppsignal. Hon blåste sedan två gånger när jag frivilligt sprang mot henne = inkallning. Nu ska jag få träna med visselpipan dessa två moment i några dagar så får vi se hur det går. Så småningom ska jag också få träna in närsök med visselpipan. Matte som tycker om att träna nya moment tycker att det är jättekul att börja träna med visselpipa. Överhuvudtaget tycker hon att jaktträning är otroligt roligt att hålla på med!

När hon fick mig hade hon ingen tanke på att träna jakt, men eftersom jag verkligen är en allroundhund och älskar allt jag håller på med så är hon glad att hon och jag tränar jakt tillsammans! Och det är jag också!

LYCKA

 

Gammelmatte

9 oktober 2008 20:31

Snälla Lycka (och alla dina tränare) man brukar börja krypa innan man kan gå. Samma sak med korp. VÄNTA med den träningen tills du är bombsäker på ALL annan apportering så du inte förknippar apporteringen med förfärligt äckliga och illaluktande korpar. Inget för ovana unghundar även om Leo är en stjärna på dem!

Kram!

 

Margareta

11 oktober 2008 09:05

Hej Ulla-Britta!
Efersom du också vänder dig till dom som tränar med Helena, så svarar jag istället för Leo:-)
Min erfarenhet som jakttränare är begränsad; efter ett halvårs tränande och tre starter - har vi en etta i Nkl, men det jag hört så är det olika åsikter om vad som är "förfärligt"; kanin, trut, duva...
Helenas klickerupplägg för generalisering, är för övrigt helt rätt: börja med att klicka för att nosa, o.s.v
Däremot kan jag hålla med om att apportering är svårt :-)- KUL!

 

Gammelmatte

11 oktober 2008 13:26

Ja, apportering kan vara svårt för en del hundar. Det kanske det inte borde vara för en retriever vars naturliga arbetsuppgift är att apportera (retrieve).
Jag har själv både tränat och tävlat och dessutom under mina aktiva år deltagit på ett flertal träningsläger runt om i landet med erfarna och välmeriterade tränare.
Gemensamt för alla dessa har varit att lägga upp träningen på ett positivt sätt. Att traggla och "tvinga" (med olika hårda metoder) en hund att apportera ett för hunden obehagligt vilt har alla dessa tränare avrått ifrån. I början av jaktträningskarriären har man i stället tränat med de vilt hunden gillar för att förstärka det positiva och känslan för hunden att lyckas och vara duktig. Många har tyckt att korp är ett mycket svårt vilt, kanske p.g.a sin fräna och starka lukt, och väntat med korpträning tills hunden är säker och självsäker i apporteringen. Varje gång hunden misslyckas tränar man "negativt" och kan t.o.m få den att tycka att apporteringskommandot blir ett obehag om man försöker pressa fram apportering . Vänta med det tills hunden kan sin sak och du kan ställa krav på den. Det är mitt råd utifrån min erfarenhet, och det har funkat utmärkt bra för mina hundar. Det är betydligt bättre med samarbete (där man kan berömma) än konflikt (där man får korrigera) i en arbetssituation.

 

Lycka

12 oktober 2008 11:21

Ja, det här med apportering är verkligen svårt, även för mig, som är en golden!
Fast eftersom matte är klickertränare så korrigeras jag aldrig när vi tränar! Jag får bara förtstärkning när jag gör rätt och det "värsta" som händer om jag gör "fel" är att dummyn, haren mm. tas bort från mig!
Och så får man försöka igen senare och ev. backa i träningen.
Men, som sagt, apportering är svårt, men så otroligt roligt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har en NY BLOGG, den hittar du här: http://www.lyckasblogg.blogspot.com   Det var min gammelmatte, UllaBritta på Trollsången, som först gjorde en hemsida åt mig, och som sedan började hjälpa matte att publicera min text och mattes bilder i en...

Nu har Mixa varit hos oss i fem veckor och det går fantastiskt bra! Både jag och Ruben gillar henne skarpt och har accepterat henne fullt ut och alla som träffar henne blir förtjusta!      Ruben och Mixa har funnit varandra och ligger och vilar...

Nu är jag tillbaka i bloggvärlden och det har hänt massor under dessa månader; både tråkiga och bra saker!    Hela vår nya familj Först av allt så vill jag berätta dom tråkiga nyheterna: vår lilla Paula fick sin cancerdiagnos för två veckor ...

       Hej! Nu har jag bestämt att ha ett blogguppehåll! Matte säger att vi inte riktigt har tid, utan ska ägna den tiden till annat! Fast jag återkommer så småningom, säkerligen i februari. Då har jag ju också hunnit varit på inofficiell ut...

  Igår, torsdag, så skulle vi träffa Barbro på stan så vi promenerade upp. På hemvägen så fick Ruben värsta rycken, och bara sprang och sprang! Och nu när det är mycket varmare ute än det var för ett par veckor sedan, så vill han gå. Han sitter int...