Idag när vi var ute på förmiddagen så hade matte med ett nytt, spännande föremål: En "bollslunga"! Alltså ett slags långt skaft där man sätter en tennisboll längst fram. Sedan "slungar" man iväg bollen och den far låååångt bort! Oh, så kul! Jag kan springa fram och tillbaka hur länge som helst! Jag kommer alltid tillbaka med bollen till matte, men ibland vill jag inte släppa ifrån mig den. Men jag kommer snabbt på att det är enda sättet att få springa efter den igen.

Efter lunch så har jag fått hjälpa matte att bära, i min klövjeväska och det är något jag verkligen gillar! Och när vi var på väg hem och matte hade köpt tidningen så började jag helt plötsligt att kolla efter den; jag vill ju bära den! Så där gick jag, med klövjeväskan på ryggen och tidningen i munnen...
Snacka om att ha arbetsglädje och att vara en riktig "arbetsmyra"!

På kvällen, efter mat och rastning så var det träningsdags. Jag började med att träna "ställande under gång" och det gick bra. Sen tränade jag platsläggande. Det har jag knappt tränat nånting, överhuvudtaget. Så jag behövde bara ligga några sekunder nu första gången. Matte har ingen aning om hur länge jag skulle kunna ligga utan att resa mig. När jag har tränat det någon gång förut brukar jag ligga tillsammans med Paula och Ruben, men nu skulle jag ligga helt ensam. Fast det är ju ett moment som ingår i Lk1, så det är bara att träna på! Sedan hämtade jag tjänstetäcket, mest bara för att matte skulle se att jag kan det eftersom det inte är något jag gör varje dag. Men det är inga problem!

Paula och Ruben tränade på "Jenka", det nya momentet som de började på igår. De hoppar upp mot mattes knän, men än så länge så använder de sig ju av target.

Sedan fick vi allihop tömma tvättkorgen och det blir fullt ös när matte tar fram den! När matte börjar plocka ihop plaggen, när vi har tränat färdigt, så hoppar jag upp och börjar slita i alla plagg! Jag vill inte sluta träna det här momentet!

Till sist fick vi alla träna luktdiskriminering. Sist gick det ju ganska bra, men idag gick det si sådär för alla tre! Det var som att vi hade glömt att vi skulle använda nosen... Fast Ruben fick till det, till slut!

LYCKA