I onsdags så var mattes kurs inställd, till vår glädje; vi slapp vara ensamma!
Så istället så tog vi en promenad med matte för att handla en ny vardagsrumsmatta. Åh, vad vi gillar den! Den är alldeles "lurvig" och mjuk och vi alla tre la oss på den direkt!

På eftermiddagen så gick vi, som vanligt, till boendet. När vi är ute och promenerar så är vi oftast lösa, allihopa, och vi håller oss nära brukaren hela tiden. Det är som att vi vet att vi är där för hennes skull! T.o.m Paula som annars är som "fastklistrad" vid matte, går med brukaren! Vi tom. lyssnar mer på henne än matte, när vi besöker henne...

I torsdags var det städdags. Och det tar ju några timmar (undrar varför?) att dammsuga, dammtorka och skura! Och matte hade tur; den här gången låg vi och vilade under tiden, utan att bli rastlösa.

På torsdagkvällarna är det meningen att vi ska träna nere på Brukshundklubben, tillsammans med andra, men just nu är det dåligt före för rullstolar! Så vi får börja med det så fort snön försvinner. Det är svårt för matte att fokusera på oss, samtidigt som hon måste se vart hon kör; det är gropigt, dåligt plogat m.m

I fredags var det massor med nysnö när matte vaknade...
Jag tycker att det är härligt med snön, men matte börjar bli såååååå less! Hon längtar tills vi kan börja träna spår! Så vi tog och tränade inomhus.
Ruben började med att markera "rätt" burk. Sedan tränade han att hålla, den här gången en hoprullad tidning. Ibland släpper han direkt och ibland håller han den ett tag. Det gäller för matte att hinna klicka MEDAN han håller! Efter det tränade han "backa", "buga" och "framåt". Och till sist tränade han positionsväxlingar.

Paula pratar med matte

Paula började med att "städa". Hon blir så ivrig när hon gör det, så ibland lyfter ur grejerna som hon redan lagt i och lyfter tillbaka dom igen!?!  Sedan tränade hon positionsväxlingar, på avstånd och nu gick det riktigt bra.  Efter det fick hon träna apport på "riktigt". Alltså, sitta vid mattes sida, vänta medan tidningsrullen blev slängd, vänta på: "Apport!", från matte, springa och hämta rullen och komma med den till matte. Hon har aldrig gjort på detta sätt förut och lyckades flera gånger, förutom någon gång när hon fick för sig att lägga rullen under vardagsrumsbordet! Och hennes stadga var perfekt!

På vår balkong kan man stå o se på folk och hundar

Jag fick börja med enkelmarkeringar (med dummy såklart!). Sedan gjorde jag några dubbelmarkeringar, helt perfekt! När matte hade slängt ena dummyn, sprang jag och hämtade den, la den i mattes famn, sprang självmant (matte sa inte ett ord) och hämtade den andra dummyn och la upp den i mattes famn. Nu har verkligen släppt med dubbelmarkeringarna.
Efter det tränade jag på utgångsställning; matte vrider och vänder på stolen och jag ska komma i position. Det går bra.

Till sist tränade jag på att apportera träapporten. Det är så fantastiskt, tycker matte, att jag förstår att den INTE ska i mattes famn, utan den ska jag bära och sätta mig i utgångsställning! Matte säger ju inget åt mig, utan jag vet skillnaden! Idag var det ju strålande väder, så vi har varit ute hela dagen. Promenerat och lekt.

Och nu såg matte att "skvallerträningen" verkligen har gett resultat; när vi mötte hundar (jag var lös) så vände jag mig om och sprang direkt tilll matte! Och matte hade alltså inte ropat på mig, utan väntade bara på mig. Vi mötte också världens sötaste amstaffvalp, som vi fick hälsa på!

LYCKA

Ja, i lördags så var det dax att åka till Kangos! Äntligen så skulle jag få träffa Paula, Ruben, mommo och Atlas!

Jag gillar ju inte att åka bil långt och jag vet direkt när vi ska göra det, eftersom matte då har bagage med sig! Så när det var dax för mig att kliva in i taxin, så vägrade jag... Matte fick locka och locka... Assistenten försökte fånga in mig... Till slut så blev jag kopplad och DÅ gick det bra! Fast jag satt och skakade hela vägen... Tur att resan ändå bara tar ca. 1,5 timme. Och sedan var vi äntligen framme, tjohoo!

Paula och Ruben kom nerrusande för trappan och vad gör jag då? Jo, jag morrar och skäller på dem! Fast det gick över på några sekunder och sedan var jag bara överlycklig över att träffa dem! Och det var såklart roligt att träffa mommo och Atlas också.

På lördag var det soligt och ganska varmt så vi gick allihopa på en promenad efter vi hade ätit lunch. Sen gjorde mommo i ordning en brasa och där satt matte, assistenten, Paula och Ruben.

Jag och Atlas, vi LEKTE! Och som vi har lekt hela helgen! Vi har gått ut tidigt på morgonen och lekt. Sedan har vi kommit in en stund för att äta och sedan har vi gått ut igen, för att leka! Och så har vi hållit på...  Vi har tom. lekt dom korta stunder som vi varit inomhus...

Paula och Ruben har längtat efter matte och skulle direkt upp i famnen, båda två!
 

Paula och Ruben har däremot hållit sig i närheten av matte, dom har nog varit oroliga att bli lämnade!

Ruben sitter redo, för att inte bli lämnad i Kangos

På söndag kväll när det var dax att åka hem, så satte sig Ruben bredvid mattes ryggsäck för att vara säker på att få följa med hem! Det var en härlig "minisemester" för oss allihopa!

Trött Atlas

I måndags så var jag helt slut efter helgens stojj och bus!
Fast på eftermiddagen hade jag piggnat till, så då fick jag hjälpa matte att bära varor i min klövjeväska och det är ju något som jag verkligen tycker om.

Igår, tisdag, så var vi med matte på stan. När matte gick in på apoteket så fick som vanligt vänta utanför och Paula satt ju lös. En av dem som jobbade på apoteket, såg Paula genom glasdörren och ville att hon skulle komma in och hälsa. Så assistenten ropade på Paula. Fast Paula såg först ut som ett frågetecken; hon vet ju att hon brukar få vänta utanför när matte ska på olika ställen (JAG brukar ibland få följa med in, men aldrig Paula och Ruben). Men sedan kom hon glatt springandes in och "pratade" med matte!

På kvällen for vi till brukshundklubben. Nu var det tredje och sista passet med vardagslydnad. Först tränades det ordet "Nej". Hundarna fick gå förbi en skål med godis och ville de fram för att ta godis, så fick ägaren säga "Nej". Och när hunden gjorde som matte ville, så blev det "varsågod" och gå till skålen för att få godiset. Ungdomarna hade tränat på detta hemma så det var inga problem!

Sedan gick vi utomhus för att träna vidare. Vi gick tillsammans med de yngre barnen för att få extra mycket störning. Först tränades det att gå förbi andra hundar, med fokus på sin matte. Nu fick hundarna vara lösa, men med lång lina för säkerhets skull. Även den här övningen gick så bra!
Efter det så fick dom träna inkallning, mellan andra hundar och inte det heller var några problem.

Och till sist tränades det "ligg, stanna kvar". Och hundarna låg kvar fast det var flera andra hundar i närheten! När matte ser hur duktiga ungdomarna och deras hundar är, som ju enbart tränar med klicker, så blir hon ännu mer övertygad om att klickerträning är en oslagbar träningsmetod!

LYCKA