Nu när vi skriver bloggen så är det förmiddag så vi har inte hunnit träna något ännu!
Igår, så hade vi ju besök av Norrbottens-Kuriren. Det var kul! Förutom intervjun så tog han några bilder på mig och matte tillsammans och vi får ju se vilken dag det kommer i tidningen!

På kvällen så åkte vi till boendet och där fick jag en överraskning; min brukare gav mig en alldeles egen vante! Oj så jag lekte med den och bar omkring på den! Nu har vi besökt boendet, varje vecka, i ett halvårs tid.
Och även om både jag och matte tycker att det är väldigt roligt så är det ett JOBB för oss och vi är där därför att brukaren har velat ha besök av en hund. Varje besök är noga planerat av matte så att det ska vara utvecklande för brukaren. Om vi en måndag t.ex ska träna viltspår så har matte med sig blod, älgklöv etc. Sedan har Matte planerat träningen som så att brukaren, de första gångerna, får hjälp med att lägga spåret för att lära sig hur man gör. Efter det så har brukaren själv lagt spår och sedan gått spåret med mig. Brukaren har då utvecklats; från att tycka att det varit obehagligt med blod, själv kunnat gå och lägga ut blodspår!

På samma sätt är det med all träning som jag och brukaren gör tillsammans, alltså planerad av matte och utvecklande för brukaren! Även våra promenader tillsammans är givande för brukaren. Hon håller ju i mitt koppel och tar själv ansvar för mig vid t.ex hundmöten, även om matte finns med i bakgrunden. Matte tycker att det är fantastiskt att höra brukaren säga: "Lycka är som medicin för mig!".

Brukaren har också under dessa månader, mer och mer börjat ta egna initiativ till vad vi kan göra tillsammans och det ser matte som mycket positivt! Och även fast matte och brukaren såklart pratar med varandra om allt möjligt under våra besök så är matte fullkomligt medveten om att det är JAG som är den viktiga!

Med sin förra hund, Aston, så besökte matte ett annat boende. En av de boende var fullkomligt livrädd för hundar och sprang in på sitt rum så fort hon såg Aston! Men efter ett halvår, med besök en gång i veckan, så säger plötsligt en av personalen: "Titta!". Och där står den livrädde boenden, alldeles bredvid Aston och tittar på honom, länge! Otroligt! Så jobbet som assistanshund är ju såklart väldigt viktigt! Och det är verkligen något som matte vill fortsätta med och brinner för! Hon vet ju själv, av egen erfarenhet, vad en hund kan betyda och åstadkomma!

LYCKA

 

Margareta

6 januari 2009 13:38

Nu har jag länkat in ditt inlägg...:-)

 

Acke och Leo

6 januari 2009 18:37

Du! Kolla Kuriren imorgon..:-)

 

Lycka

7 januari 2009 09:59

Vad bra!
Jag läste Kuriren på Internet idag, men matte ska köpa tidningen också och klippa ut artikeln!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har en NY BLOGG, den hittar du här: http://www.lyckasblogg.blogspot.com   Det var min gammelmatte, UllaBritta på Trollsången, som först gjorde en hemsida åt mig, och som sedan började hjälpa matte att publicera min text och mattes bilder i en...

Nu har Mixa varit hos oss i fem veckor och det går fantastiskt bra! Både jag och Ruben gillar henne skarpt och har accepterat henne fullt ut och alla som träffar henne blir förtjusta!      Ruben och Mixa har funnit varandra och ligger och vilar...

Nu är jag tillbaka i bloggvärlden och det har hänt massor under dessa månader; både tråkiga och bra saker!    Hela vår nya familj Först av allt så vill jag berätta dom tråkiga nyheterna: vår lilla Paula fick sin cancerdiagnos för två veckor ...

       Hej! Nu har jag bestämt att ha ett blogguppehåll! Matte säger att vi inte riktigt har tid, utan ska ägna den tiden till annat! Fast jag återkommer så småningom, säkerligen i februari. Då har jag ju också hunnit varit på inofficiell ut...

  Igår, torsdag, så skulle vi träffa Barbro på stan så vi promenerade upp. På hemvägen så fick Ruben värsta rycken, och bara sprang och sprang! Och nu när det är mycket varmare ute än det var för ett par veckor sedan, så vill han gå. Han sitter int...