Nu är det mörkt nästan hela dygnet! Vi är så sega (matte också) och det tror hon beror på just detta mörker! Igår, fredag, så skulle matte sortera tvätten och bad oss att hjälpa till att tömma tvättkorgen. Och det gjorde vi, men det gick inte fort... Efter ett tag så piggnade vi till och fick upp farten lite!

Mattes lille stjärngosse!

På kvällen så var det träningsdax. Ruben hade ingen lust att vara med, så han låg under rullstolen och tittade på. Jag och Paula började med att lägga skräp i papperskorgen. Det är ett moment som det går trögt att lära in! Men, igår så kom ett litet genombrott; vi lyfte upp pappret och vred huvudet mot papperskorgen. Nu har vi börjat förstå att det är DIT pappret ska! Så det är bara att fortsätta att ta det i små, små steg så lyckas vi så småningom. Jag har ju lagt pappret i papperskorgen någon enstaka gång, men det går inte helt flytande ännu!

Paula är fokuserad på matte...

Sedan tog matte fram Paulas dummy för att hon skulle få träna apport. Hon har ju klarat det inomhus förut, men när vi flyttade ut träningen så gick det sämre, så nu ska hon få börja om inomhus. Fast såklart så blev ju jag väldigt intresserad utav hennes dummy och tog den hela tiden, satte mig bredvid matte och väntade på Bra! och belöning.

  ... och här är vi alla tre det. Vi väntar på "Varsågod", så att vi får ta godisbiten som vi har mellan våra tassar!
 

Efter det togs bollen fram för att vi skulle få Putta boll och DÅ kom Ruben fram och ville vara med! Så vi alla tre fick Putta bollen en stund och sedan tränade vi Ducka och Varsågod. Till sist så fick vi Söka godis i lägenheten.

Idag, lördag, så for vi upp på stan för att matte skulle handla lite kläder åt sig själv. Där träffade vi på några bekanta till matte och blev överlyckliga! Och som vanligt så var jag tvungen att stila lite; jag tog bollen från rullstolen och sprang runt, runt och showade! Och alla sa glatt: "Ååh, vilken FIN boll du har!" och "Vad DUKTIG du är!". En av personerna satte sig på huk för att klappa om mig och då "tryckte" jag ner honom och visade bollen RIKTIGT nära, alltså mot hans ansikte!!! Alla skrattade! Det är så kul att man kan roa folk!

På hemvägen så fick jag hoppa runt i snön och dyka efter bollen. På kvällen tränade vi en stund. Vi började med att Söka. Och efter det tränade vi Ducka och Varsågod. Det är två moment som vi ÄLSKAR att göra!?!?! Matte tycker också att det ser ganska roligt ut, när vi alla tre duckar, samtidigt.

Fin kontakt mellan mig och matte!

Nu håller matte på och klurar ut några nya övningar som vi kan träna in. Vi får se vad hon hittar på!

LYCKA

 

Leo

15 december 2009 17:36

Det är det jag alltid har sagt: människorna är lättbelönade! Du behöver bara visa att du har en boll; och dom blir överlyckliga ..!

http://www.arctoshundskola.com

 

Lycka

2 januari 2010 19:44

Ja det är dom verkligen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har en NY BLOGG, den hittar du här: http://www.lyckasblogg.blogspot.com   Det var min gammelmatte, UllaBritta på Trollsången, som först gjorde en hemsida åt mig, och som sedan började hjälpa matte att publicera min text och mattes bilder i en...

Nu har Mixa varit hos oss i fem veckor och det går fantastiskt bra! Både jag och Ruben gillar henne skarpt och har accepterat henne fullt ut och alla som träffar henne blir förtjusta!      Ruben och Mixa har funnit varandra och ligger och vilar...

Nu är jag tillbaka i bloggvärlden och det har hänt massor under dessa månader; både tråkiga och bra saker!    Hela vår nya familj Först av allt så vill jag berätta dom tråkiga nyheterna: vår lilla Paula fick sin cancerdiagnos för två veckor ...

       Hej! Nu har jag bestämt att ha ett blogguppehåll! Matte säger att vi inte riktigt har tid, utan ska ägna den tiden till annat! Fast jag återkommer så småningom, säkerligen i februari. Då har jag ju också hunnit varit på inofficiell ut...

  Igår, torsdag, så skulle vi träffa Barbro på stan så vi promenerade upp. På hemvägen så fick Ruben värsta rycken, och bara sprang och sprang! Och nu när det är mycket varmare ute än det var för ett par veckor sedan, så vill han gå. Han sitter int...